Kärlek är ett brev

Jag borde plugga. Borde inte sitta här som ett mähä. Men jag kan inte. Saknaden värker i bröstet, luften tar slut. Insikten är som ett slag i ansiktet.

PANG.

Ensam. I vår lägenhet. Utan dig i tre veckor. Och också tre veckor sen jag blev din fästmö. Och så insikten igen.

PANG.

Vad händer när du kommer hem? Kommer det som hände under sommaren vara förbi? Kommer vi bli som vi brukade, och borde, vara? Kommer kärleken värma, istället för att göra ont, igen? Och så ännu en insikt.

PANG.

Vad händer om det inte går? Jag vill ju inte vara utan dig! Jag vill inte leva ett liv utan att dela det med dig! Men tänk om du kommer hem och har vuxit ifrån mig? Tänk om du är som en ny människa, och jag är bara samma gamla, tråkiga Nathalie?

Tankarna är många. Känslorna likaså. Jag gör bäst i att inte tänka på det. Bara låtsas som att de inte finns där. För det ger inget att fundera. Det bästa vore att bara låta de här fyra månaderna som är kvar att passera, utan att tänka. Glädjas över det som finns att glädjas över, ta itu med det som måste tas itu med.

Om tre veckor är jag där, med dig. Jag längtar så att det värker!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback