Im driving fast now

Under våren gick jag upp en hel del i vikt. 12 kilo, smack, rätt på magen. Och bara där. Inga byxor passar längre, och jag känner mig bara äcklig.

Har köpt ett gymkort på Sats, och nu ska det hårdtränas! Dessvärre är jag superförkyld, och har inte kunnat träna den här veckan. Men 12 kg ska bort, vågen ska stå på 49 istället för 61. Jag inser att 61 kg inte är särskilt mycket, men jag trivs som bäst med mig själv när jag väger 49-50.

Så, kampen har börjat. Jag ska bli mig själv igen!

Jag syns inte särskilt ofta på kort nu för tiden. Är väldigt missnöjd med min frisyr, och väntar bara på att håret ska växa ut. Men idag står jag ut med att se mig själv i spegeln. Är nog en kombo av hårbandet och de mörka läpparna, jag älskar att ha läppstift och önskar att jag var mogen nog att använda det varenda dag!

Body, Gina Tricot

Kjol, H&M

Skor, nelly.se

 

Igen. Smutsig spegel. Men dagens outfit är jag nöjd med!

Idag står ett Ikea-besök på schemat. Jag älskar att vara där! När jag bodde hemma, i Jakobsberg, tog jag nästan alltid lördagspromenader till Ikea i Barkarby.

Ska bara köpa lite småsaker. Ekonomin tillåter inte så mycket mer just nu, för mitt CSN är kraftigt försenat... Men lite ljus kan jag nog inte komma därifrån utan :)

Ni är ungefär 100 personer som tittar in här dagligen. Ge mig en liten kommentar om vilka ni är! Vilka av er känner jag? Vilka är nya? Och det är klart att ni får vara anonyma om ni så önskar!

Blus, H&M

Kjol, H&M

 

Jag ser lite kort och tjock ut, men det bjuder jag på!

Är ensam hemma nu. Kommer vara hela veckan. Så ikväll blir det rester från i fredags, då jag och Vincent åt tacos.

 

Det är rätt roligt med tacos, precis varenda människa har olika saker till. Här hemma brukar vi ha köttfärs, tacosås, paprika, majs, gräddfil, ost, lök, och det absolut viktigaste är stekta champinjoner. Jag skulle gråta floder om det glömdes bort en enda gång (ja, jag är totalt galen i champinjoner...). Ibland har vi tomat och gurka också, men det tar jag aldrig :)

Vi har för övrigt alltid bara mjuka bröd, fast jag tycker att tubs är gott också. Gärna minivarianten.

Vad har ni på era tacos :)?

Jag har fått en helt fantastisk tavla. Stor är den, 160 x 120 cm. Färgerna är underbara, och tavlan ser i princip ut att vara skapad för vårt vardagsrum.

Skulle hänga upp den idag. Det gick sådär. Har provat en massa olika varianter, och antingen sticker den ut väldigt mycket från väggen nertill eller upptill. Upptill är ett mindre problem än när den sticker ut nere. Men kan man på något smidigt sätt hänga den någorlunda "plant" ?

HJÄLP MIG!

I vårt centrum (som ligger precis utanför min port, bokstavligen talat!) finns det en Panduro-affär. Jag är där regelbundet, och kommer aldrig hem tomhänt. Nu senast köpte jag bokstäver i trä till ett projekt.



Väl hemma började jag decoupera och strö glitter dem...



Och här är det färdiga resultatet:




Det är tanken att jag ska göra något speciellt med dem, de ska upp någonstans i sovrummet. Måste bara hitta den perfekta platsen först!

• Jag har bokat tågbiljetter för mig och Vincent till Norrköping, där vi ska hälsa på min farmor och hämta hem min katt!
• Jag har fått äran att spendera hela helgen med nära och kära ♥
• Jag ska till Ikea i veckan
• Gårdagen spenderade jag i princip uteslutande på Skype med Viktor
• Hösten är på väg, min favoritårstid!
• Jag har världens finaste son och världens underbaraste fästman!

Ikväll varvar jag ner med en kopp te, Mambo Jambo, och en smörgås. Jag älskar te, och har en hylla full med såna här burkar med alla möjliga sorter. Mambo Jambo är en gammal favorit, men jag har inte haft den hemma på ett tag. Nu var det dags :)

Jag kan vara rätt fåfäng. Garderoben utökas och byts ut alldeles för ofta, en klänning kan aldrig användas två ggr i samma sällskap osv. Men när det kommer till vintern, då är det annat. Det finns ingenting jag avskyr så mycket som att frysa och bli blöt. Min vinterjacka är en stor dunjacka från Everest, jag går gärna i täckbyxor, och har höga krav på skorna. Har hittills kört på ett par jättefula från Puma, ser ut ungefär som stövlarna man hade på dagis... I vintras köpte jag ett par äkta UGGs, för att hålla mig varm, men jag reklamerade dem efter en kort tid då de läckte in enorma mängder vatten.
Nu till vinter kommer dessa skor att flytta in hos mig! En gåva från min älskade Viktor.

Timberland, 1299 kr, brandos.se

I helgen ska vi ha besök nästan hela tiden. Idag kommer min syster Caroline med sin pojkvän Robin, sin pappa Daniel och hans sambo Malin. Vet inte om någon mer ur den familjen skulle komma med, Malin har tre barn. Och deras hund Nova kommer med också!
Jag och Vincent ska bjuda på både fika och middag. Ska bli så himla mysigt!

Imorgon har jag bjudit in mina syskon Tim och Jennifer, deras mamma Carina och hennes nya barn Emilia. Jennifer fyllde år i somras men var bortrest då, så hon ska få födelsedagspresenter. Sen ska jag se om de vill ha lite kläder som jag har rensat ut :)

Jag tänkte visa lite hur det ser ut hemma hos oss. Jag är på det stora hela otroligt nöjd, även om det är småsaker här och där som ska fixas.

Vårt sovrum är rätt så litet, och kändes i början som att det var väldigt svårmöblerat. När möblerna väl stod på plats blev det inte riktigt så trångt som vi hade förfarat. Dock har vi inte alls särskilt bra förvaringsmöjligheter, något jag tycker vi har löst rätt bra. Färgerna är svart och vitt med inslag av grönt. Såhär har vi det i sovrummet (klicka på bilderna för att se större):


Taget från dörröppningen. Viktor har ett skrivbord på sin sida av sängen, och extra förvaring på väggen.


Taget från min sida av sängen. Jag skulle vilja ha spegeln på min sida av sängen egentligen, men det går dessvärre inte. Här ser ni början av en av de sakerna jag tycker vi har lyckats absolut bäst med i den här lägenheten, att klä in en vägg med tyg. Dels är det snyggt (jag hade tänkt göra såhär innan jag ens sett lägenheten), dessutom döljer sig garderober och en dörröppning bakom!



Draperiet ger ett väldigt mjukt, mysigt och ombonat intryck. Det är verkligen ett helt annat rum efter att vi satte upp det!



Taget från spegeln. Min sida av sängen. Byrån ska antingen bli svart, eller säljas och ersättas av en svart. På hyllorna har jag korgar med smink, tofsar, örhängen, såna där saker. På undersidan av hyllorna har jag borrat fast skenor som egentligen är från köksavdelningen på Ikea, och hängt krokar. I dessa hänger halsband, hårband, platt- och locktång. Inte supersnyggt kanske, men lättöverskådligt och inget trassel!



Sängen. På väggen där är färgen avskavd och man ser den otroligt snygga mörkblå tapeten under... Det såg ut så när vi flyttade in. Anledningen till att vi inte åtgärdat det är för att vi fortfarande väntar på en ombesiktning... Tavlorna är köpta för mååånga år sen.


Ja, så ser det ut i mitt sovrum :) Och som vanligt när man visar sånt här så gör bilderna inte rummet rättvisa alls...

Volangkofta, Lindex
Blus, H&M
Jeans, Diesel

Ni får säga om ni totaldissar det här med dagens outfit!

Såg en film nu ikväll. Jag kanske är sist på jorden med att se den. Milk, med Sean Penn. Herregud vilken bra film! Åh, om ni inte har sett den så måste ni se den! Sean Oscar-nominerades för den här rollen, och han borde vunnit minst hundra pris för den!

Vincent, min lilla ängel, har visat att han är en djävul!

Jag har nyss köpt gymkort på Sats. Det ligger mittemot vårt hus. Idag skulle jag på intro, och lämnade in honom barnpassningen. När jag kommer dit står en kille och storgråter, och jag får veta att Vincent har slagit honom i huvudet med ett "svärd".......... Och vägrade säga förlåt.........

Behöver jag säga att jag både skämdes och sjuuuukt arg...?

Idag var Vincent själv på förskolan. Inte en dag för tidigt, enligt mig och Sebastian. När jag kom och hämtade honom frågade jag hur det hade gått, och först sa hans ansvariga pedagog att det har gått bra. Sen berättade hon om alla duster de haft idag, alla maktkamper... Vincent är inne i en otroligt påfrestande period där precis ALLT besvaras med "Varför då?". Dessutom vägrade han gå in från parken, och då hade hon lyft med honom. Han skrek att han ville gå själv, och när hon satte ner vägrade han ändå. Så är det typ en gång om dagen hemma också...

Det är iaf nästan så att man skäms. Undra om alla barn är såhär, eller om det är ett resultat av hans långa ledighet, utan daglig kontakt från barn i hans egen ålder...

Skjorta, Viktors från Paul & Friends

Shorts, H&M

 

Precis som alla som lägger upp dagens outfit insåg jag när jag såg kortet i datorn att spegeln var väldigt smutsig, haha :D

Idag väcktes jag av att Vincent pussade mig ungefär tusen gånger. Han hade redan klätt på sig och var strålande glad.



Och alldeles nyss, i soffan, kröp han ihop till mig och sa:
- Mamma, jag ÄLSKAR dig så mycket!

Jag fick några pussar innan han tillade:
- Jag är stolt över dig mamma. Du är den bästa i hela världen!

När Vincent väckte mig idag så hade han redan valt kläder själv och klätt på sig. Såhär ser han ut idag:



Tröja från Katvig
Byxor från Nova Star (de i storlek 86)

Vi flyttade ihop till en gemensam lägenhet i våras. Jag tänkte när jag skrev på papprena, och sa upp min lägenhet, att vi skulle bo ihop för alltid. Utan avbrott. Speciellt eftersom att jag hade gjort klart att jag inte gillade idén på att bli lämnad kvar.

Och vi missförstod varandra totalt. Medan jag trodde att vi inte skulle skiljas, så trodde han att han nu visade mig att han verkligen vill vara med mig på ett sådant sätt att jag skulle tycka att eventuella utlandsstudier var okej på ett helt annat sätt.

Han kom in. Jag blev förkrossad. Visste varken in eller ut. Men jag tänkte ändå att vi skulle försöka klara av det. Det fanns många tvivel, alldeles för många, och de blev bara fler och fler.

Sommaren har varit otroligt turbulent. Misstagen från Viktors sida har varit många, och vissa av en sådan karaktär att jag faktiskt inte ens visste om vi skulle klara av att ta oss ur den här resan och fortsätta vara tillsammans efter den. Hur gärna jag än ville.

Och där stod vi egentligen när han åkte. Det är det som gör det här så jävla jobbigt. Inte det faktum att jag saknar honom, för det kan jag ändå stå ut med för det han faktiskt får ut av den här resan. Det är snarare det faktum att de saker som hände innan han åkte, är så svårt att bara förlåta och glömma (nej, absolut inget i närheten av otrohet).

Så jag vet inte hur det här kommer påverka mig. Det är påfrestande att inte riktigt veta var man har den man älskar, speciellt när denne någon befinner sig 183 mil från där man själv är. Det är påfrestande att inte veta om det beteende som jag verkligen inte klarar av i Sverige, kommer fortsätta när han är i ett annat land. Det faktum att han, helt utan att jag var förberedd, friade till mig hjälper såklart otroligt mycket!

Men jag vet inte. Jag hoppas att allt bara flyter på som jag önskar att det ska. För jag vill inget hellre än att spendera resten av mitt liv med denna man! Ingenting är sig likt utan honom!

Aldrig utan dig.

Här visar Vincent upp sina nya jeans från Nova Star. De är lite stora, de är strl 104 vilket är hans vanliga storlek. Han första par Nova Star fick han för över två år sen, och han har dem fortfarande! Helt sjuk. Han har... Sex par jeans från Nova Star, i helt varierande storlekar. Det minsta paret är i storlek 86, och 104 eller kanske 110 är den största.

Nu går vi iväg till dagis för inskolningsdag nr 3. Sebastian var med honom igår, och håller med om att vi knappast skulle behöva vara där med honom. Vi är så sjukt överflödiga, han är ju faktiskt snart fyra år och vet precis vad det här med dagis innebär. Men men.

Idag tror jag att det står Eget Val på schemat. Vi hörs sen!

Här hemma planeras det för fullt. I början av nästa vecka tänker jag bege mig till Ikea för att inhandla en stor och tung sak, som sen ska fraktas hem kommunalt. Återstår att se hur det går, men det är inte första gången jag ger mig på ett sånt företag!

Det kliar i fingarna, jag vill åka NU NU NU. Jag borde inte komma på sånt här sex dagar innan det är tänkt att ske, för jag blir otroligt rastlös och kan inte vänta en sekund.

Fler Ikea-besök är tänkta, jag har en lång lista med småsaker som måste införskaffas. Sånt som besökaren kanske inte märker saknas, men som kommer underlätta vår vardag :)

Jag håller mig nätt och jämt flytande i det här. Ibland sjunker jag. Men det som håller det på en oftast hållbar nivå är det faktum att vi hittills har kunnat prata rätt regelbundet. Skolan har inte dragit igång på allvar, och det har gett oss mycket tid tillsammans.

Men idag är dagen här. Dagen då han har så mycket att göra, att han faktiskt inte kommer ha tid att gå hem för att prata. Jag visste att den skulle komma, det är klart! Han kan inte alltid bara sitta hemma och prata med mig. Han går i skolan om dagarna, och umgås med sina nya kompisar på kvällarna.

Vi får väl se hur det känns ikväll. Just nu känns det skitjobbigt. Hoppas att jag hittar något bra att sysselsätta mig med...

Idag är det dag två av Vincents inskolning. Han älskade att vara där igår, han blev jättearg när vi skulle gå hem.

Resten av inskolningsdagarna kommer vara längre än igår. Idag ska Sebastian vara med honom, och de ska ut i skogen! Skogen är annars hans avdelnings måndagsutflykt, men de valde att byta dag den här veckan.

Vincent tycker att det är jättemärkligt att vi ska vara med, även om han accepterar det. Han tycker ju såklart att "När ett barn är på dagis, så är deras mamma eller pappa på jobbet!".

För vår del, både min, Sebastians och Vincents, så hade det räckt med att skola in honom igår. Det tyckte inte personalen. Så vi får väl se vad de tänker idag :)

Vincent på väg till morfar för ett år sedan

Beskedet fick jag egentligen i höstas. Att Viktor funderade starkt på att plugga utomlands. Det finns nämligen möjlighet till det i den utbildning han går här i Sverige.

Min värld rasade samman. I typ en vecka var jag oförmögen att göra eller tänka på någonting annat. Jag kunde liksom inte föreställa mig en vardag utan honom. Den sommaren hade han varit bortrest i tio dagar, och de tio dagarna var så otroligt jobbiga och påfrestande för mig. Viktor är ju den jag delar allt med, som jag berättar allt för och som är den jag bollar med.

Jag försökte förlika mig med tanken, men det gick faktiskt inte. Vi kom mer eller mindre överens om att han inte skulle åka, men jag uppmuntrade honom till att söka ändå. Jag menar, jag kunde ju faktiskt ändra mig. För mig var det aldrig ett problem just att han ville åka, utan snarare vad det skulle innebära för mig (själviskt, ja, kanske).

Så jävla fin.

Hur underbara är inte de här? Älskar dem!

 

Och om man bara ska behålla ett par, så ska de här tillbaka, eller hur? De ser lite billigare ut, är marginellt trängre och så ser man ju mina tår väldigt tydligt.

 

Vad säger ni?

En bekant (vän?) till mig, som heter Nikita (rekommenderar verkligen hennes blogg!), brukar göra en s.k. måndagslista. Jag vill faktiskt ta efter den, känns som en väldigt vettig grej att göra för att inse vad för bra saker man faktiskt har att se fram emot!

Idag, måndag, är jag glad för att...

• Jag hämtade kläderna från Nova Star igår, och de var verkligen över förväntan!
• Vincent börjar på sin nya förskola idag, och längtar verkligen
• Jag fick se Viktor via Skype igår
• Min förlovningsring blänker ny och fin på mitt finger
• Nu är det så himla kort kvar tills Frank flyttar hem till oss!

Vår lilla tremammafamilj ska få en liten nykomling. Och det är inte ett barn, som man säkert hade gissat. Nä, istället ska denna underbara lilla varelse flytta in hos oss i mitten av september!

Han är en raskatt, och har därmed ett stamnamn (som jag inte har fått än, han är ännu så liten att han inte är registrerad), men han kommer gå under namnet Frank hemma hos oss :) Fast Vincent vill tydligen att han ska heta Hasse...

Åh gud. Jag är så trött. Sen Viktor åkte har jag knappt kunnat sova en blund. Det tar jättelång tid att somna, och efter ca tre timmar vaknar jag med ett ryck och kan inte somna om.

Jag förstår att det är relaterat till psyket, men det utmärker sig ju väldigt somatiskt.

Vad gör man egentligen? Den här veckan ska jag börja träna igen, och det borde ju underlätta? Kan man göra mer? Jag vill ju faktiskt inte vara bunden till att ta insomningtabletter hela tiden.

Så snälla, har någon ett bra tips?

Jag bjöd hem min yngsta lillasyster till mig någon helg under hösten. På schemat står tjejaktiviteter, allt som faller oss in. Shopping, filmkväll med te, kanske hemmaspa? Perfekta saker att göra när man umgås med sin 13-åriga lillasyster helt enkelt! Vi gör sällan något bara hon och jag (kanske mycket pga åldersskillnaden), så det ser var jag verkligen fram emot.

Jag och Jennifer på Vincents 3-årskalas i mars i år.

Hemkomsten var dessvärre en rejäl besvikelse, trots att jag knappast hade så stora förväntningar på den (mer än att jag längtade).

Ingenting var som jag hade föreställt mig. Mitt annars så rena hem är grisigt, trots löftet om att det skulle vara städat när jag kom hem. Kuddar från sängen ligger på golvet (mardröm), soffkuddar på golvet. Ölflaskor på diskbänken, smutsiga glas... Och framför allt, långt ifrån rent.

Jag kanske är onödigt hård nu. Men det är i vanliga fall jag som står för rengöringen av hemmet. Plocka gör vi båda två, men rengöring sköter jag. Jag såg därför enormt mycket fram emot att komma hem till ett rent hem, utan att jag hade lyft ett finger.

Den här veckan slutade inte så bra. Jag befinner mig i ett tillstånd som jag inte ens vet hur jag ska beskriva. Paniken klättrar uppåt, mot strupen, luften tar nästan slut, och jag har världens rastlöshet i kombination med ilska och besvikelse. Inte en gemytlig känsla.

Men imorgon är en ny (bättre?) dag. Och nu väntar en kopp te!

Nu är det dags för Vincent att avsluta sitt tre månaders långa sommarlov, och börja på en ny förskola. Eftersom att han gick i Södertälje förut, så tyckte jag att det var onödigt att skola in honom så kort inpå sommaruppehållet, så han fick vara hemma hela tiden.

Det är en mycket förväntansfull liten kille jag har. Han har sett fram emot det här sen han slutade på sin förra förskola, och har pratat mycket om det. Vi var där och hälsade på innan semestern, och han stortrivdes.

De säger att jag ska avsätta hela veckan för inskolning. Jag tror knappt att jag behöver vara där en hel dag. Han vet precis vad som ska ske, och längtar verkligen :)

Är på väg hem från Göteborg. Hem till min tomma lägenhet... Som tur är kommer Vincent redan ikväll, så jag behöver inte lida länge.

Jag är verkligen rädd för att komma hem. Sist jag var där var Viktor också där. Nu är han borta.

Borta. Jag kan inte riktigt få det att sjunka in...

Det var dagen då det äntligen hände. Jag hade ingen aning. Jag hade bara hoppats, och ju fler dagar som gick, desto mer försvann mitt hopp. Och när den där måndagen kom, så var jag säker på, att det inte skulle hända.

Jag hade jobbat. Var otroligt trött, och nedstämd. När jag öppnade ytterdörren så var alla lampor släckta, och ljus var tända i hela lägenheten. På matsalsbordet stod en vas med röda rosor. Bredvid vasen låg ett brev. Brevet var fyllt av ursäkter, och förklaringar. Varför han älskar mig, och hur mycket.

Själv stod han och väntade i sovrummet. Han hade sin finaste skjorta och luktade ljuvligt. Efter en kram så gick han ner på knä. Han sa att han vill leva resten av sitt liv med mig. Och frågade om jag vill göra det samma. Jag sa ja. Han öppnade asken, och i den låg en ring med diamanter.

Jag måste fokusera på annat ibland. Och här om dagen fick jag ett nyhetsbrev från babyshop.se som nu har fått in höstnyheterna från Nova Star. Nova Star är ett av mina absoluta favoritmärken när det kommer till barnkläder, och Vincent har mycket i sin garderob därifrån. Dessa snygga plagg kommer hem till mig inom några dagar:

Har varit ensam i Sverige i ett dygn. Känner mig faktiskt inte helt ensam, än, men det kommer väl när jag kommer hem. Till den tomma lägenheten... Med tanke på hur jag mådde igår, så är det inte något jag längtar efter.

Min kära man har alltså flyttat utomlands för att plugga. Det känns... Inte bra. Långt ifrån. Vägen till gårdagen var lång och jävligt jobbig. Många svek och tvivelaktiga beslut. Men nu är vi här, och det enda jag kan göra är att försöka göra det bästa av situationen.

Självklart unnar jag honom den här upplevelsen. Jag unnar honom den utveckling han kommer genomgå, för jag unnar honom allt den här världen har att erbjuda honom. Jag är mer rädd för vad det kommer innebära för mig. Det kan låta väldigt själviskt, men om man vet hela historien så är det verkligen inte så. Men det är inget jag tänker fördjupa mig i nu. Kanske aldrig.

Han har åkt, jag är kvar. Han utvecklas, jag är den samma. Hur blir det när han kommer hem igen...?

Vi träffades för första gången i slutet av juli 2004. För mig var det kärlek vid första ögonkast. Han gav mig en känsla av att jag bara måste ha honom. Honom, eller ingen alls. Han väckte något i mig som jag inte ens visste fattades tidigare. Jag visste att utan honom i mitt liv skulle ingenting vara bra.

Vi hade det fantastiskt. Jag har aldrig känt mig så älskad. Men efter en kort tid började problemen. Jag tänker inte gå in på dem detaljerat, det finns ingen mening. Men för mig innebar det att jag hade någon som kallade sig för mig pojkvän emellanåt, och däremellan visste jag inte. Ingen fick veta om hans hemliga "flickvän". Det tog hårt. Och en dag gick jag, med gråten i halsen.

Några år gick. Jag fick min underbara, älskade, fina son. Och en dag skickade jag ett sms till honom. Bara sådär. Han svarade. Och det slutade med att vi bestämde träff någon timme senare.

Hela vägen dit tänkte jag att jag borde vända. Vad för gott kunde komma ur det här? Det var ju redan dömt att misslyckas. Han höll om mig, och i samma sekund som jag kände hans värme och hans underbara doft så visste jag att jag varit halv utan honom. Det stod klart rätt tidigt vad som skulle hända.

Vi började träffas. Vi hade många hinder att övervinna, bl.a att bygga upp tilliten till honom igen. Men nu har det snart gått två år. Jag är mer kär i honom än vad jag någonsin varit, min kärlek till honom växer sig starkare för var dag. Och nu står vi inför vår största prövning. Varför den är så himla stor och svår kommer att framgå...